Om människans glömska

Ösregn på gata

Ösregn på gata

Jag åker för närvande runt bland kommunerna i Västerbotten tillsammans med länsstyrelsen och pratar klimatförändringar. Vi presenterar hur klimatförändringarna förväntas bli och sen diskuterar vi vad det kan få för konsekvenser i deras kommun. Väldigt intressant! Det finns enormt mycket erfarenhet av samhällets sårbarhet att ta vara på hos tjänstemän och politiker.

I en kommun har vi fått höra en sedelärande historia om hur snabbt vi människor glömmer. 1995 var vårfloden ovanligt stor och många hus längs älven översvämmades. Alla var överens om att man måste bygga vallar för att skydda husen. Bidrag och tillstånd söktes, och två år senare skulle man sätta igång. Då överklagade fastighetsägarna längs ena älvstranden, för utsikten mot älven skulle förstöras av vallen. ”Det var skottpengar på oss”, uttryckte sig en tjänsteman. Överklagan gick igenom, och därför är där nu bara en vall längs ena sidan av älven. Längre in i samhället fanns det redan en vall 1995, men det fanns stora brister i den eftersom ganska många hade grävt bort vallen för att komma åt utsikten mot älven.

Ja, i vissa fall kanske man är beredd att ta en ökad risk för att vinna något annat. Frågan är vilket ansvar olika aktörer har nästa gång det faktiskt händer något. Ska räddningstjänsten rycka in? Det är ju knappast någon plötslig och oförutsägbar händelse. Ska försäkringsbolagen betala? Efter översvämningarna i Finjasjön utanför Hässleholm 2002 sa det berörda försäkringsbolaget att nästa gång betalar vi inte om ni inte har vidtagit åtgärder för att skydda husen.

Fortsatt intressanta dagar följer, vi har elva kommuner kvar att träffa!