MKB-processen i världen

Som duktig svensk eller möjligen europé kanske man tror att vi är de enda som besvärar oss med samråd i olika projekt. I resten av världen gör markägaren som den vill. Eller hur är det egentligen? En diskussion på Linkedin i gruppen Environmental Impact assessment (öppen för medlemmar) visar att det är väldigt fel.

iStock_000003393808Large

 Den första frågeställaren undrade vid vilken tidpunkt man ska samråda? En enkel fråga kan tyckas men som ledde till en lång diskussion med många olika erfarenheter runtom i världen.

 Diskussionen visade på både likheter och olikheter med Sverige när det gäller tid för samråd. Den visar också på olika syn på vad allmänheten, som kanske är okunnig, egentligen kan bidra med.

 Tiden för samråd

Människor från flera länder har svarat med olika erfarenheter. I Indien finns krav på allmänna samråd för att granska slutsatserna i den miljökonsekvensbeskrivning som nästan är färdig, alltså väldigt sent i processen. Frågeställaren själv har insett att tidigare samråd innebär att man kan spara pengar och undvika onödiga ”förgävesutredninger”. Till min förvåning har även Canada väldigt sena samråd och en process där en minister ska godkänna materialet innan det går ut offentligt.  Även Iran samråder i slutskedet och väldigt snabbt och kraftlöst.  I Nigeria samråder man däremot med allmänheten samtidigt som politikerna får ett utkast till MKB. Man noterar kritik inför slutversionen. Flera av de som är aktiva i diskussionen pratar om korruption och har lågt förtroende för markägare. Det finns glädjande nog exempel på när informationen till allmänheten har gjort att stora miljökonsekvenser uppdagats som man tidigare ignorerat. Samråd motverkar korruption och bejakar demokratin! Då är det också viktigt att samråden faktiskt kan påverka projektet.

 Har människor tillräcklig kunskap för att påverka?

I diskussionen fanns en del tveksamheter om människor verkligen har den kunskap som krävs för att på ett bra sätt kunna delta och påverka i ett samråd. Det utmynnade i att människor känner till sina egna lokala förhållanden bättre än någon expert. Att samråda med lokalt kunniga när man ska avgränsa sin miljökonsekvensbeskrivning är väldigt viktigt för att inte missa viktiga aspekter. För oss som arbetar med MKB är detta solklart, även om lagkraven inte hänger med i alla delar. Min egen erfarenhet är också att människor i Sverige är betydligt kunnigare inom olika faktaområden än man kanske tror från början. De kan ofta läsa mycket noggrant och hitta svaga analyser. Länder med hög andel analfabeter i sin befolkning har problem som nog är svåra för oss att inse.

 En utvikning från min sida är att istället för att fråga vad lagen kräver i samråd ska man fråga sig vad man vill ha svar på och vem som är bäst på att svara. Närboende vet mycket om sin närmiljö och människor är bra på att ställa egna frågor kring det de är intresserade av. Det är svårt att veta vad som oroar. Om vi som samordnar miljökonsekvensbeskrivningarfår frågor vet vi också var fokus ska ligga i texten. Expertisen i form av myndigheter har bra register över viktiga miljöförutsättningar i området men också bra register över samhällets krav inför framtiden. Myndigheter kan ha egna experter som granskar slutsatser. Det kan knappast underskattas.

 Men Linked in-diskussionen gjorde också en liten utvikning kring att okunskapen kring hur jordklotet fungerar idag kan vara förödande för framtiden. Vi vet inte vad vi förstör. Utbildning i miljökunskap för alla och tidigt i skolan är viktigt för att kunna förstå världens värden. Det var alla med på.

Vad är sensmoralen? Vi kan nog lära av varandra över världen men samtidigt har vi olika problemställningar att fokusera på.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg