Digitaliseringens möjligheter i geotekniken – del 4 av 4

Bakom lucka fyra i Geobloggens advents-special kommer det att ligga en julklapp. Men innan vi öppnar luckan. Under granen har det tidigare legat en nationell databas för alla geotekniska data och en helt digital process från fältundersökning till tolkad modell av undermarksrymden. Dags att ta den vidare i den digitaliserade världen. Hur gör vi det? Vem är förste mottagare? Vem är slutanvändare? Vad händer med alla geotekniska data och modeller på vägen? Vad krävs för att hela kedjan ska flyta smidigt och uppfylla digitaliseringens mål?

Från geoteknikern levereras geomodellen till projektören. Hon har alltid ett CAD-program som sitt verktyg. Den färdigprojekterade anläggningen, tex vägen eller tunneln, ska sedan levereras till entreprenören som ska fortsätta att jobba med hela anläggningsmodellen i sina system, vilket bland annat omfattar anbudsräkning, resursplanering, utsättning osv. I den helt digitala kedjan som vi strävar mot innebär det tex att entreprenörens kalkylprogram i den mottagna anläggningsmodellen kan sortera ut vilka objekt som innehåller föroreningar. Och dessutom vilken typ av förorening, mängd osv, och därmed i sina system koppla ihop den med vilken hantering just den typen av förorening kräver, vilken skyddsutrustning som krävs, om den klassas som farligt avfall osv.

I det sista steget i den helt digitala geokedjan ska beställarorganisationen förvalta den byggda anläggningen, inte sällan i 120 år i tex Trafikverkets anläggningar. Under den tiden kommer det att finnas många tillfällen att dra stor nytta av att minnas hur det ser ut under markytan, hur anläggningen har grundlagts osv, tex när en bro ska restaureras. Vid de tillfällena ska det vara enkelt att kunna gå in i förvaltningssystemet, klicka på den aktuella bron och direkt se vilken typ av pålar som har använts, hur långa de är osv.

För att alla dessa återstående steg i den helt digitala kedjan ska fungera smidigt och att all information ska följa med respektive objekt i varje steg och in i och ut ur alla system, se figuren överst, krävs det ett stort mått av standardisering och kodsystem i anläggningsbranschen. Behoven kan delas upp i kodsystem för alla digitala objekt och standardiserade överföringsformat som gör alla system oberoende av vilket programverktyg som används. Det kodsystem som det just nu jobbas mest med är CoClass, vilket dock endast finns utvecklat för byggnader och anläggningar ovan mark. I FoU-projektet ”Vidareutveckling av BIM genom standardisering av undermarksinformation för möjliggörande av nya innovativa processer och tillämpningar i samhällsbyggandet” utvecklas just nu CoClass-systemet för undermarksobjekt. Och här kommer en smygpremiär av det preliminära föreslaget på kodsystem. Världsklass! Om några år kan det vara detta förslag som gäller globalt eftersom detta CoClass-projekt, som drivs av Tyréns och Skanska i nära samarbete, är det enda pågående i sitt slag.

Med alla digitala objekt klassade enligt CoClass återstår då en standard för att överföra dessa objekt mellan alla system. Och där ser tyvärr den omedelbara lösningen ut att vara en bit bort. I branschen pågår initiativ som InfraGML, CityGML och IFC. Vid en skärskådning av dessa initiativ anges IFC tidsmässigt ligga närmast att på allvar införliva undermarksobjekt i sin standardisering. Dock inte förrän 2021. Där behöver vi alla i branschen hjälpas åt att trycka på för en snabbare process.

Som för alla önskelistor hamnar inte alla önskningar i paket under granen. Denna gång blev bland annat AI, riskfördelning och övervakning av pågående saneringar kvar på listan. Och då har vi ju ytterligare några geobloggar att se fram emot under 2019. Spännande.

God Jul och Gott Nytt År!

Digitaliseringens möjligheter i geotekniken del 1 av 4

Digitaliseringens möjligheter i geotekniken – del 2 av 4

Digitaliseringens möjligheter i geotekniken – del 3 av 4

 

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg