Avfallslösningen i den nya stadsdelen

Kulverten under stadsdelen

Den 14:e september var kontoren i Linköping och Norrköping på bo- och samhällsexpot i den nya stadsdelen Vallastaden i Linköping där Tyréns bidragit med kompetens från start. Temat för stadsdelen är ”Människan bygger staden” med tyngdpunkt på den sociala dimensionen av hållbarhet där människor ska mötas och umgås. Gatorna i stadsdelen har därför en mindre bredd som medför att människor ska se varandra. Därför har inte ledningar och rör fått plats under gatorna som på traditionellt vis. En ny lösning har tagits fram för att lösa problemet vilket är en kulvert som går under hela stadsdelen med flertalet kammare där byggnaderna kan anslutas till infrastrukturen. Vid underhåll kan personal gå ned i kulverten och direkt fixa problemet istället för att på det traditionella sättet behöva gräva upp gatan. Jag som jobbar med livscykelkostnadsanalyser (LCC) funderar direkt på om den större investeringskostnaden som kulverten innebär tjänas in av den minskade underhållskostnaden. Det är även intressant ur LCC-perspektiv om livslängden på infrastrukturen förlängs på grund av mindre yttre påverkan. Men det är en helt annan diskussion och det jag ska skriva om i detta inlägg handlar om avfallslösningen i Vallastaden. Rest- och matavfall transporteras nämligen i ett sopsugssystem i kulverten och i kulverten finns det även plats för vatten, avlopp, el, fiber och fjärrvärme.

Kulverten under Vallastaden som innehåller stadsdelens infrastruktur

Sopsugssystem med viktbaserad avfallstaxa

Vad är det då som är unikt med avfallshanteringen i Vallastaden förutom att sopsugssystemet går i en kulvert? Jo, invånarna, som både bor i hus, bostads- och hyresrätter, har en viktbaserad avfallstaxa. Invånarna betalar helt enkelt per kilo slängt rest- och matavfall som passerar sopsugssystemet. Tanken bakom den viktbaserade avfallstaxan är att mer avfall, som inte ska slängas i den vanliga soppåsen eller matavfallsinsamlingen (till exempel förpackningar), ska sorteras ut till återvinning. Att betala per vikt ska ge ett incitament till att sortera ut mer till återvinning eftersom hushållen straffas ekonomiskt av att slänga fel. Varje hushåll har en tagg till nedkasten för mat- respektive restavfall och i inkastet registrerar vikten innan avfallet åker genom sopsugssystemet i kuverten till en container. Allt avfall som hamnar i inkasten hamnar i det parkeringshus som ligger i utkanten av Vallastaden och renhållningsfordonen behöver därför inte trafikera stadsdelens gator.

Sopsugssystemets inkast, ett för mat- repsktive restavfall

Vardagsrum eller återvinningsrum?

Till parkeringshuset kan även invånarna gå för att källsortera sina förpackningar och tidningar. Vid besök i återvinningsrummet spelas fågelkvitter och själva rummet har en vardagsrumskänsla. Det är även tydligt vad som ska slängas var vilket illustreras med exempel ovanför kärlen. Det var fräscht och trevligt att besöka återvinningsrummet och det traditionella tråkiga återvinningsrummet var bortsuddat. Återvinningsrummet i Vallastaden är inte alls det där rummet som man spenderar så kort tid som möjligt i längre utan en plats för möten och en plats där det faktiskt går att småprata med grannen.

Återvinningsrummet i Vallastaden med vardagsrumskänsla

Avståndet till återvinningsrummet

Men det finns en förmodad nackdel med det hemtrevliga återvinningsrummet och det är att det bara finns ett enda återvinningsrum i hela stadsdelen. Vissa hushåll har nära till återvinningsrummet medan andra har en bit att gå. Jag har tidigare lärt mig att om möjligheten till källsortering ligger i rätt riktning, på vägen till något annat, är inte avståndet ett stort problem. Men om möjligheten till källsortering ligger i fel riktning mot det naturliga rörelsemönstret så blir det helt enkelt jobbigt att slänga sitt avfall. Återvinningsrummet ligger i det naturliga rörelsemönstret för personerna som utnyttjar bilen och avståndet till källsorteringen upplevs förmodligen inte så jobbigt. Men invånare som cyklar, åker buss eller går passerar inte återvinningsrummet naturligt om de ska till universitetet, företagsparken vid universitetet eller stadskärnan. Det blir därför en tröskel för dessa personer att ta sig över för att motivera sig själva till att besöka återvinningsrummet. Det är därför svårt att avgöra om det hemtrevliga rummet lockar till sig den där förpackningen eller om den hamnar i sopsugssystemet på grund av avståndet.

Hur blir utfallet?

Lösningen för avfallet i Vallastaden bidrar till den sociala hållbarheten eftersom återvinningsrummet skapar möten med sin vardagsrumskänsla och inga renhållningsfordon trafikerar stadsdelens gator vilket bidrar till ett säkrare gaturum. Men frågan som kvarstår för mig, som har ett större fokus på den ekologiska hållbarheten, är hur stor effekt den viktbaserade avfallstaxan får på mängden utsorterat material till återvinning. Eller om den faktiskt motverkas av avståndet och för flera invånare fel placering av återvinningsrummet. Resultat av avfallslösningen i Vallastaden ska helt enkelt bli intressant att följa!

 

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg